Idag tänker jag på det här med...
I dag tänker jag på det här med Jobbet. Är det nåt i mitt liv som jag är ambivalent över så är det mitt jobb, på mer än ett sätt.
Jag har ett arbete som jag älskar men jobbar på en arbetsplats som är rätt så usel.
Det är det första jag känner ambivalens över.
För det andra, om jag hade ett val så skulle jag inte jobba alls. Jag förstår mig inte på alla de där människorna som säger "Om jag vann en massa pengar så skulle jag ändå fortsätta jobba".
Det skulle inte jag....jag skulle säga upp mig på direkten och spendera resten av livet med att studera och själv föreläsa och välja i perioder om jag ville jobba deltid eller som volontär.
Men det dagliga 8-timmars slitet skulle jag aldrig välja. (För mig handlar det nu snarare om 10,5-timmars slitet eftersom jag pendlar.) Nu behöver jag ju pengarna....så jag har inget val.
Att jobba 40-timmarsveckor är bara ångestfyllt och i själva verket så är ju ens liv inte ens eget
utanför de där 40-timmarna. Då måste man se till att man kan jobba nästa dag och nästa dag och nästa dag....arbetet lägger man ju egentligen aldrig ifrån sig. Till och med när man sover löser man problem som man har på jobbet.
Att jobba är kort sagt jobbigt.
Ibland kan jag också känna mig dåligt kompenserad för det arbete jag utför, inte för mitt själva yrke (som jag älskar att utföra) utan för den inkompetens och det oengagemang som vi möts av från vår ledning. Alla de där som borde bry sig som inte gör det. Det gör vårt arbete än mer en möda.
Allt som oftast på jobbet så repeterar jag följande lilla ramsa för mig själv:
I, The unwilling
Led by the unknowing
Am doing the impossible
for the ungrateful
I have done so much
with so little
for so long
that I am now qualified
to do anything
with nothing.
Fast med handen på hjärtat..så måste jag erkänna att jag i bland kan bli uttråkad på helgerna och längta till måndagen. Då längtar jag till alla bokälskande elever som överraskar mig och utmanar mig.....inte till själva "stånga-huvudet-blodigt-mot-väggen"-verksamheten.
Som sagt, Jag är Ambivalent.
Jag har ett arbete som jag älskar men jobbar på en arbetsplats som är rätt så usel.
Det är det första jag känner ambivalens över.
För det andra, om jag hade ett val så skulle jag inte jobba alls. Jag förstår mig inte på alla de där människorna som säger "Om jag vann en massa pengar så skulle jag ändå fortsätta jobba".
Det skulle inte jag....jag skulle säga upp mig på direkten och spendera resten av livet med att studera och själv föreläsa och välja i perioder om jag ville jobba deltid eller som volontär.
Men det dagliga 8-timmars slitet skulle jag aldrig välja. (För mig handlar det nu snarare om 10,5-timmars slitet eftersom jag pendlar.) Nu behöver jag ju pengarna....så jag har inget val.
Att jobba 40-timmarsveckor är bara ångestfyllt och i själva verket så är ju ens liv inte ens eget
utanför de där 40-timmarna. Då måste man se till att man kan jobba nästa dag och nästa dag och nästa dag....arbetet lägger man ju egentligen aldrig ifrån sig. Till och med när man sover löser man problem som man har på jobbet.
Att jobba är kort sagt jobbigt.
Ibland kan jag också känna mig dåligt kompenserad för det arbete jag utför, inte för mitt själva yrke (som jag älskar att utföra) utan för den inkompetens och det oengagemang som vi möts av från vår ledning. Alla de där som borde bry sig som inte gör det. Det gör vårt arbete än mer en möda.
Allt som oftast på jobbet så repeterar jag följande lilla ramsa för mig själv:
I, The unwilling
Led by the unknowing
Am doing the impossible
for the ungrateful
I have done so much
with so little
for so long
that I am now qualified
to do anything
with nothing.
Fast med handen på hjärtat..så måste jag erkänna att jag i bland kan bli uttråkad på helgerna och längta till måndagen. Då längtar jag till alla bokälskande elever som överraskar mig och utmanar mig.....inte till själva "stånga-huvudet-blodigt-mot-väggen"-verksamheten.
Som sagt, Jag är Ambivalent.
posted by Kirsi Rutanen | 10:55 PM
1 Comments:
Ja, vem är inte ambivalent!
Märker allt oftare att även jag längtar till måndagen...Nu har jag iof sig just bytt jobb, så det vore väl märkligt om jag inte längtade dit.
Trivs ruggigt bra med mina nya uppgifter, även om jag inser att det även här i stort som smått - finns frågetecken av olika slag att räta ut.Nu är det så att jag efter ett antal år äntligen insett att jag GILLAR att lösa problem och lätt blir uttråkad om allt löper för friktionsfritt.
I morgon åker jag till Västerås på utbildning om nya format (nåja, nya och nya:-)) och det känns förbannat olustigt med tanke på vad som sker där just nu - jag talar naturligtvis om alla överfall på kvinnor som ägt rum den senaste tiden.
Post a Comment
<< Home