I dag tänker jag på skönhet..

När vi står där framför spegeln och känner oss fetast och fulast i världen så måste vi inse att det ligger en biljondollars industri bakom dem tankarna. Varenda tidning, vartenda reklamutrymme pumpar oss fulla med dem tankarna. Varje retuscherad bild skapar ångest hos oss som konsumerar skiten.

Alla av oss är slavar under det här, även jag, även du som har lätta och lagoma lår.
Förljugna bilder, förljugna idéer om vårt eget värde som kommer till oss när vi känner oss svaga och små.

Verklig skönhet är ett ljus i själen. Det är jag övertygad om och har många års fältstudier som jag kan basera det på. Jag är nämnligen fältantropolog, visserligen amatör, men ändå en hängiven människoskådare. Jag älskar att sitta och titta på människor, helst på tågstationer.

De allra flesta människor är så vackra: den stressade affärsmannen, den tjocka farmodern som suger på sina halspastiller, tjejgänget som alla ser ut som kopior av varandra som drar förbi.
Alla är upplysta av en inre glöd, en inre animering. Ser jag någon gång en oattraktiv människa så har det inget med dennes yttre att göra, bara det att "ljuset" har släckts hos den personen.

Edith Södergran vet vad jag snackar om, hennes dikt "Skönhet" nämner just den här glöden.

"Vad är skönhet? Fråga alla själar -
skönhet är varje överflöd, varje glöd, varje överfyllnad och varje stort armod; skönhet är att vara sommaren trogen och naken intill hösten......"

Vår verkliga skönhet har inget att göra med vad vi använder för ansiktskräm eller våra celluliter eller att vi bär den senaste Burberry sjalen eller din parfym som reklamen vill få oss att tro. Det har inget att göra med extrakilon (för Skönhet är varje överflöd! Yes! Heja Edith!).
Det har med din inre glöd att göra, det där ljuset som det är så lätt att vi sätter under skäppan på grund av att vi lyssnar på andras idéer om hur vi bör se ut.