Igår var vi jättegnälliga på allt och alla.....damen i expeditionen tog inte emot besök utan att man hade skickat ett mail först (?), The Boss har inte visat någon sort...."uppskattning" av det vi faktiskt har skapat. Vi vill dessutom inte ha lönesamtal med honom, what's the frigging point, liksom!?
Men, men....det var igår som vi var lite gnälliga...mutter, mutter, nu är det över.
Idag känner jag mig åter tacksam för mitt vackra nya bibliotek.
Jag längtar till jobbet och dagarna känns så korta...det är sååå mycket att göra.
Tacksam för den här tiden när jag kan dyka huvudet först ner i en avdelning och bara koncentrera mig på F - språkvetenskap eller C-religion. Hur många gånger har jag inte vänt och vridit på alla dessa älskade böcker.
Det kanske därför känns så personligt när besökare välter hela avdelningar och när böckerna stals i det gamla biblioteket, på grund av det taktila minnet jag har av alla böcker som jag har packat upp när de har kommit alldeles färska till biblioteket och har gjort alla de handtag som krävs för att införliva ett exemplar i beståndet.
Det är inte likt mig att längta till jobbet...men jag gör det nuförtiden....efter lunch så tänker jag åh nej, bara 4 timmar kvar. Jag som har så mycket att stå i.....än så länge känns det bra.
MEN, snart kommer vi att nå den punkt när det blir jobbigt att ha hälften av biblioteket i lådor.
När frustrationen över att stå stilla blir för stor. Vi får se hur vi tacklar det.
Jag är så tacksam för Eva och vårt sätt att arbeta tillsammans. Vi klarar allt!
Efter att ha jobbat på det här stället....så har vi utvecklat tålamod, humor och en sjujäklars effektivitet i en organisation där lånsiktig planering är ett fult ord och en blomstrande verksamhet i en skola vars ledning bäst kan beskrivas som kaotiskt.
Ta bara vårt bibliotek. 4 års planering!!! Vi har lagt ner så mycket tid och möda och kärlek i planerandet av det här biblioteket. Våra besökare säger..."Nejmen, va fint ni har fått det!?"
Vadå fått? Vi har kämpat för varenda yta i det här biblioteket...här får man inget av bara farten.
och nu hänger det återigen på välvillighet från ledningens sida, för att få det här klart.
Vi sitter här och väntar....gör nåt, ta beslut, kom igen nurå!
